Nässelutslag – mamman.


I några kvällar nu har jag fått nässelutslag på halsen. Ikväll har jag fått lite här och där på kroppen. Jag är ju allergisk mot hyacinter & julstjärnor, får utslag av dom. Men jag har ingen växt alls hemma just nu, så det kan ju inte vara det. 

En tanke som slog mig, stress. Det kan ju mycket väl vara det. Jag har kört med den berömda masken på ett tag nu, så den kanske börjar krakulera lite. 

Det är mycket omkring mig, från alla håll. Jag vet bara inte hur jag ska kunna få tingen att minska.. 

Kan man få andas ut och må bra rakt igenom någon gång? Var många år sen sist nu…

Åka buss.

Ni som hängt med ett tag vet att jag har Agora fobi (torgskräck) i ryggsäcken. Att åka buss är än idag oftast sisådär, speciellt på morgonen. Det finns en sak som kan göra bussåkandet värre, dofter. 

Satt mig precis på bussen mot jobbet och en bit framför mig sitter en tjej som tömt halva parfymflaskan på sig och det är ingen mild parfym heller. För det första är jag alltid känslig för parfymer, men det blir extra plågsamt när man redan har lite morgonillamåande och småångest. Jag tror seriöst att jag måste byta plats.. En annan doft är från alkoholisterna som oftast åker buss, not nice. 

Jaja, bara typ 20min kvar till frisk luft..

Fredagar.

Varannan fredag är tung att jobba, jag är inte 100 mig själv då, sorgen är enorm inom mig. Jag är dock grym på att hålla det inom mig, utåt är jag nog iaf 90% som vanligt. Men inombords är jag ledsen, fruktansvärt lätt irriterad på små som stora ting. 

Hemma är det tyst och stilla.. Extra den här helgen då varken barnen eller A är här. 

Jag saknar dem så, hjärtat brister.. Det gör så ont.. 

Påsk.


Då var det dags för påsk igen då, tiden går fort. Ännu ett familjärt tillfälle, då man är tillsammans. Barnen kommer till mig idag, så vi får många påskdagar ihop vilket jag är tacksam för. Vad som sker och hur helgen ska läggas upp är oklart än, jag slits lite mellan tankarna hur jag vill att den ska vara. Men det löser sig.. 

Glad påsk i alla fall! :)

Vikt & längd – Klara.

Klara Brunström
Längd:
10/1 2012 – 51cm (Födelselängd)

24/1 2012 – 55,5cm (2 veckor)

3/2 2012 – 55,5cm (3v & 1 dag)

9/2 2012 – 56cm (4v & 2 dar)

23/2 2012 – 57,5cm (6v & 2 dar)

6/3 2012 – 60cm (8 veckor)

10/4 2012 – 63cm (3mån)

16/5 2012 – 66cm (4mån)

21/6 2012 – 67,5cm (5,5mån)

18/9 2012 – 73cm (8mån & 1v)

24/1 2013 – 78cm (1år)

29/7 2013 – 83cm (1,5år)

14/1 2015 – 97cm (3år)

10/4 2017 – 113cm (5år)
Vikt:
10/1 2012 – 3676gram (Födelsevikt)

16/1 2012 – 3905gram (6 dagar)

24/1 2012 – 4300gram (2 veckor)

3/2 2012 – 4650gram (3v & 1 dag)

9/2 2012 – 4820gram (4v & 2 dar)

23/2 2012 – 5280gram (6v & 2 dar)

6/3 2012 – 5720gram (8 veckor)

15/3 2012 – 5820gram (9v & 2 dar)

10/4 2012 – 6630gram (3mån)

16/5 2012 – 7250gram (4mån)

21/6 2012 – 7780gram (5,5mån)

18/9 2012 – 8900gram (8mån & 1v)

24/1 2013 – 10kg (1år)

29/7 2013 – 12kg (1,5år)

14/1 2015 – 15,8kg (3år)

10/4 2016 – 20kg (5år)
Huvudomfång:
10/1 2012 – 35,5cm (Födelse)

24/1 2012 – 38,5cm (2 veckor)

3/2 2012 – 39,5cm (3v & 1 dag)

9/2 2012 – 40cm (4v & 2 dar)

23/2 2012 – 40,5cm (6v & 2 dar)

6/3 2012 – 41cm (8 veckor)

10/4 2012 – 42,5cm (3mån)

16/5 2012 – 44cm (4mån)

21/6 2012 – 45cm (5,5mån)

18/9 2012 – 47cm (8mån & 1v)

24/1 2013 – 49cm (1år)

29/7 2013 – 50,5cm (1,5år)

Veckan som gått.


Ja veckan som gått kan väl sammanfattas med ett ord typ, ”jobb”. Jag hoppade in lite extra i lördags sen har jag jobbat typ 9-20 måndag tills idag. Sen så hinner/orkar man inte göra så mycket mer. Det tar på krafterna rejält att vara social, ge den bästa servicen man kan och vara nästan överdrivet glad under så lång tid. Samtidigt som jag älskar det, att få vara social, att få sätta ett leende på kundernas läppar av dels min närvaro och vad jag gjort med deras hår. Uuuuunderbart!

Vi har dessutom haft Keso här i veckan så hon ska slippa vara ensam hemma så mycket. Hon har trivts som fisken i vattnet. Så himla go kattfan! Jag är ju kattgalen så jag njuter för fullt. Jag lyckades tom få ha kvar henne en natt extra även fast A & hans barn är hemma nu. Hon ligger brevid mig i sängen & kurrar för fullt just nu. 

Imorgon är det äntligen fredag igen! <3

Konferens.


Från en grym dotter till en annan grym dotter. (jag är så lyckligt lottad över dessa två makalösa tjejer). <3

I måndags var det dags för alla Trudes butikschefer att ha konferens och då dagis var stängt så fick Klara hänga med. Mellan 8.30-16 var vi där och jäntan fällde inte ett ynka litet gnäll under hela dagen, hon satt som ett ljus och störde inte för fem öre. (!!) Jag blev mäkta impad och stolt över fialotta som var så ofantligt duktig. Jag hade faktiskt räknat med att det i alla fall skulle vara en hel del myror i brallan under dessa rätt många timmar.

Jag vet inte riktigt om vi kan ta äran för uppfostran på dessa två, självklart är det delaktigt men herregud vilka fantastiska döttrar vi har. Tjejer som anpassar sig efter sin omgivning, är sociala & snälla, lyssnar och är bara allmänt jävla bäst för att vara en riktigt skrytsam morsa. <3

Besök på barn.


Idag var det dags för ett besök på barn för uppföljning av Stellas nässelfeber.

8.45 hade vi tid och då fick vi följa med en läkare. Jag fick förklara från start vad som hade skett osv. Sen fick Stella klä av sig och läkaren gjorde en koll. Det såg bra ut och precis samma info som sist, att i 99% av fallen vet man inte anledningen eller hur länge det sitter i. Men de måste göra en utredning ändå. Så hon ville att Stella skulle lämna blod så de kunde ta en massa prover, plus avföring & urin. Hon frågade om Stella ville ha ett embla-plåster på inför sticket, men då skulle vi få vänta en timma innan det hade verkat, så vi kom överens om att hon inte skulle ta det, då hon lämnade prov för ett år sedan. Hon sa att det var obehagligt då men det gick ok ändå. Så vi struntade i det.

Ut i väntrummet för att vänta på nästa upprop och oj vad vi fick vänta, en timma.. kände där och då ”jaha, då hade vi kunnat ta bedövningen ändå då”. Till slut fick vi i alla fall komma in för att lämna proverna och sköterskan säger ”Ja, nu valde ju du att inte ta något bedövning och vi ska ta 10 rör blod”. Inombords skrek jag ”10 rööööör!!!! Wtf!”. Kände hur svetten började rinna längs ryggen då jag själv ogillar blodprov och nu skulle min älskade lilla dotter behöva genomlida 10 rör. Och rädslan i hennes ögon när hon fick höra 10 rör, hua! Hon blev orolig men jag sa till henne att det skulle gå bra och försäkrade henne om att om det skulle bli för jobbigt så behövde hon bara säga till så slutar dom, så då kändes det bättre. 

Men hon är förjävla tuff den här tjejen, kylig som attan! Efter 2-3 rör blev ansiktet vitt och vi fick hjälpa henne med andningen och hjälpa henne att fokusera på annat. Då gick det bra. (Jag trodde jag skulle börja gråta vilken sekund som helst, hatar hatar hatar att se mina barn må dåligt på alla möjliga vis). Under tiden gav jag full fokus till Stella och när det var klart så börjar Klara klänga på mig och väser med panik i rösten ”ja kan inte andas”. Jag tar tag i henne och kollar henne i ansiktet, ser att hon är kritvit och alldeles svettig så jag förstår att hon förmodligen knappt har andats och mått dåligt att se blodet lämna Stellas kropp. Men efter kramar & lugnande från mammsen så var båda barnen på banan igen. <3 

Stella slutar aldrig imponera mig, grymma grymma unge! 10 rör blod, det är riktigt tufft gjort! Sköterskorna var mäkta impad av henne så det slutade med att båda barnen fick varsin biobiljett. 

Till veckan kommer läkaren ringa mig ang proverna och sedan blir vi kallad igen om 6mån, om nu inte proverna mot all förmodan skulle påvisa något. 

Övernattning!


I fredags blev det äntligen min vecka med barnen igen. Stella blev hämtad av Johanna & co och så drog dom på klättringen för att sedan sova kvar hos dom.

När Stella kom hem igår så drog vi ut på birsta, jag skulle göra lite jobb och så skulle vi se på Wiktoria (från Melodifestivalen), hon är Klaras stora favorit. Efter det tog vi vår packning och åkte hem till Elizabeth, Vincent & Charlie. Middag, bad, film, bus & mys stod på schemat, tills idag. Vi älskar deras sällskap och lär nog göra om detta snart igen. <3

Stella – klättring.


I flera år har jag varit på Stella och frågat om hon vill prova, men hon har tjurat på och inte velat. Trots att hon älskar att klättra i lekställningar osv, just därför att jag alltid trott att klättring skulle passa henne. För ett tag sedan fick jag höra att Danne & Melissa brukar åka på öppet hus på fredagar. Jag frågade Stella och hon verkade lite sugen..

Och i fredags så ville hon följa med dom dit. När jag ringde henne på kvällen så sa hon inte ens hej utan skrek ”det var jättekuuuuul”. 

Perfekt att även hon har en aktivitet <3 Nu är det bara att hoppas på att hon får en plats på ridningen också.

Fredagsångest.


Vi hade en ofantligt mysig kväll i sängen innan tjejerna somnade. Pratade om allt mellan himmel & jord. Bland annat om framtida barn, barnbarn, pojkvänner och så vidare. Klara bröt smått ihop över att hon nog inte skulle få barn, ”hur ska jag kunna få barn när jag inte vet hur jag ska träffa rätt kille”. Jag berättade då om hur jag & Johan träffades, främst för att berätta att det känns i hjärtat när det är rätt, att hon också kommer känna i hjärtat när det är rätt. Det var rätt roligt att berätta hur vi träffades, det har vi nog inte gjort tidigare. Barnen tyckte det var så roligt så jag fick berätta en gång till, haha. Jag kände mig som en tant på hemmet som berättar gamla historier. Sen pratade vi om en massa annat med, som sagt en ofantligt mysig & välbehövlig avslutning på den här veckan som vi var slående överens om att den gått alldeles för fort, som vanligt. Men snart är det en ny fredag igen, den bra fredagen. <3

Konisering, check!

Jag är ju inte den som är den så jag tänkte skriva ner hur besöket på gyn gick till idag.

Jag hann precis slå ner rumpan i vänthörnan när jag hörde mitt namn, då fick jag följa med läkaren in i ett rum, där gick hon igenom vad som skulle göras, att jag hade en mildare variant och att hon skulle få svar på detta prov om ca 1 månad, då får jag brev hem om vad som sker efter. Men om 6mån blir jag kallad till ett nytt cellprov, visar det grönt ljus så blir jag förmodligen släppt till vanliga rutinkollerna. Då jag har en mildare variant så trodde hon på det.

Sen bytte vi rum och där fick vi sällskap av en sköterska. Jag fick gå bakom skynket och klä av mig. (Ett tips till alla er som ogillar att gå med rumpan bar, använd klänning eller kjol vid gynundersökning). Upp i gynstolen bah och lyckades än en gång lägga mig så långt ner i stolen så jag slapp höra standardkommentaren ”glid ner lite till.. lite till..”. Jag fick ”trygghets-filt” som läkaren kallade det, en vanlig gul landstingsfilt, ett fett klistermärke med en sladd kopplad till på ena låret (hörde till makapären hon skulle använda), så spände hon upp snippan på mig för att sedan leta reda på livmoderetappen som hon hade ättika & jod på (detta för att kunna se förändringarna osv), hon undersökte med mikroskåp för att se vad och hur mycket hon skulle ta bort.

Efter detta var det dags för bedövning, biten som för mig var den värsta. Själva sticket kändes lite lätt och sedan kändes inget mer, meeen i bedövningen är det adrenalin (för att stilla blod bla) och med den kom hjärtklappning, svettningar, yrsel, vilket för en person som mig med ångest/panikattacker pga en bakgrund med svimningar inte var den bästa upplevelsen. Efter 1-2min var det dock över, yes! Då var det dags att ta bort bitarna, efter en pyttestund gjorde det ont, de stannade då och frågade vart och hur det kändes då det absolut inte ska göra ont på något sätt. (De bad om ursäkt 100 gånger om, men för mig var det helt ok, så ont gjorde det inte liksom) Det konstaterades då att det behövdes mer bedövning….. Hej igen hjärtklappning och skit! Sen gick det på typ 1min så var det klart. Jag fick sätta mig upp och dricka vatten, vänta tills det värsta av skakningarna från adrenalinet var borta.

Jag kände mig lite skakig och småkonstig i ca 30min efter, men vid 10 kunde jag utan problem börja jobba. Jag blev rek att ha trosskydd några dagar då joden som dom använde förstör kläder när det kommer ut. Nu ska jag undvika tampong, bad och penetration i ca 4 veckor, tjoho ;)

Vad vill jag säga med detta då, jo att det inte är något att vara orolig över. Nu är det klart att alla upplever smärta osv olika men äsch det är lugnt. Sen är det som sagt aldrig skitkul att ligga där blottad, men men.

Nu håller jag tummarna att jag aldrig mer behöver ha en cellförändring!

Konisering.

Jahap imorgon är det dags att åka till sjukan och bresa på bena. Dags att lasra bort en bit av livmoderetappen då jag har cellförändringar. 

Det började med ett cellprov i maj 2016. I okt eller nov fick jag svar hem att det hade visat något så jag skulle kallas för ett nytt prov och vävnadsprov. Innan jag fick en tid som passade så blev det slutet av Januari. 

Och ja, där kom dom fram till att jag måste göra en konisering. Dom tar bort en konformad bit ytterst på livmoderetappen. Jag känner mig inte orolig för själva grejen eller så, det är mest bara alltid obekvämt att ligga blottad sådär och nån gräver runt i snippan på en liksom. Men skiten ska ju bort så man inte får en annan skit i framtiden. Nu håller jag bara tummarna för att jag slipper att få någon ny cellförändring i framtiden.