Upp på scen bah!


Haha idag fick jag minsann utmana mig själv. Jag fick akut hoppa in som modell.

Vi hade 10 modeller som skulle medverka på en modevisning av bröllop & festkläder som vi fixade hår & smink på. Samtidigt som visningarna så är det en mässa där man har sin monter och berättar om sitt företag osv. Allt flöt på hyfsat tills en modell drog sig ur samma dag och i ”sista sekund” fick dom tag på en ny som ena kollegan fick stanna kvar på salongen och ta hand om, det var bara det att hon hade all smink och alla hårgrejer så jag stod där på plats och hade inget att piffa till våra modeller med. Och mitt upp i det kaoset så kommer dom och frågar om jag kan ställa upp som modell då en till inte kunde dyka upp. Panikslagen sa jag ja. Det var bara till att kasta på sig den fina klänningen och bättra på hår & smink lite snabbt. Jag var evigt tacksam att jag lockade håret innan vi for dit, jag hade tänkt att strunta i det och då hade mitt hår inte känts ok. Skor!! Jag hade ju inga skor, en utav tjejerna som var modell hade ett par extra men till min förskräckelse var det stilettklackar och det finns en anledning till att jag inte äger några sånna, dom är tamefan omöjliga att gå i. Panik!! Ringer Andreas och frågar vart han är, då har dom precis anlänt på stan men jag ber honom vara en ängel att åka hem och hämta skor åt mig, vilket han såklart gjorde, tack!! Jag fick en snabb genomgång hur vi skulle gå och det kändes väl skrämmande men okej just då.

Tills vi står och väntar på att det ska bli dags att gå in, det kändes som en evighet av väntan. Jag ville bara få det gjort samtidigt som jag ville säga nej tack nu går jag härifrån. Jag hade fullt upp med att slå bort dåliga tankar, komma ihåg andningen osv. Men jag gjorde det! Jag gick och jag höll mig ståendes. Enligt ena kollegan såg jag lite skräckslagen ut, haha men vafan. Det var grymt gulliga tjejer där som var peppande, mycket bra stöd. Jag var ju dessutom inte själv om att det var första gången men ingen hade ju blivit inkastad på det precis innan heller, haha. Andra visningen kändes mycket lättare och då kunde jag tom ”njuta” lite. 

Jag är sjukt impad över mig själv och lär tjata sönder om detta. Men det var inte bara vem som helst som ställde upp på det där i sista sekund. Jag har en hel del spöken i min hjärna att slås med än idag. Men nu är det gjort och jag skulle Absolut kunna göra det igen, men då vill jag gärna sitta och njuta av att få hår & smink fixat också. ;) 

Älskade små liv.

Känslan i hjärtat när man står och jobbar och man hör & ser att ens döttrar kommer in i salongen med världens leenden, Klaras leende slog dock om till en dallrande underläpp och tårar som rann från ögonen. Shit vad jag fick kämpa från att inte släppa ut tårarna från mina blöta ögon. Men känslan, värmen i hjärtat, obeskrivligt.  

Men idag är det fredag, äntligen! 

Halva personalstyrkan fick gå in i fikarummet och gråta en skvätt efter barnens besök. Dom kunde inte förstå hur jag kan hålla mig när dom blir så ledsna, men man bara måste ju, man har ju fått lära sig. Men hade jag inte stått med kund så.. 

Jag är inte hel utan er <3

Ny färg igen!


Nu har vi bytt färg på jobbet igen, Loreal var riktigt najs på många sätt, men faljerade i vissa saker som var viktiga för oss. 

Nu kör vi Joico och än så länge är jag nöjd. Jag har inte hunnit jobba så mycket med dom. Allt är ju lite nytt och småskrämmande i början, när man inte vet hur färgen slår på vissa hår osv, men mina färger har blivit bra so far. 

Och så kul att de har en uppsjö av crazy colors!!

Fredagsångest.


Det blir värre med tiden, men går även i vågor hur kraftigt det är. Det jag pratar om är fredagsångesten, när det är dags för pappavecka. Den brukar komma smygandes tis-ons och ökar sedan. Jag brukar försöka låta bli att tänka på det, slå bort tankarna. Jag vill ju njuta av den dyrbara tiden vi har, inte gå runt och ha ångest över den förlorade tiden. Jag är alltid positiv mot dem, peppar dom osv. Talar om för dem att mamma har det bra även fast dom inte är här, men att jag självklart saknar dom. 

Det är svårt när man gett dom i princip all tid under alla år, klivit upp varenda natt/morgon osv osv och så blir man ”av med halva tiden”. Att komma över den bitterheten är lättare sagt än gjort. Som jag kämpade.. 

Nu längtar jag i alla fall till nästa fredag! Vi har ytterligare en händelserik och kärleksfull vecka i ryggsäcken <3

Hej där!


Här var det länge sedan man höll till. Men jag har ju faktiskt skrivit något inlägg, dock är dom lösenordsskyddad. Jag har så ofantligt mycket inom mig som jag behöver få ut, så min gamle trogne vän bloggen får ställa upp. 

Jag & tjejerna skulle tjuvstarta med belysning i fönstren igår, men när vi såg granen och jag hörde deras sugna röster så kunde vi inte låta bli granen. Så den åkte upp och tjejerna klädde den med enorm glädje. Värsta mys! 

Imorgon är det redan fredag och ångesten är redan enorm, fy jag mår så dåligt över att ha dom såhär lite. Jag som gett dom varje minut i princip, klivit upp varje morgon i alla år, aktiverat dom osv osv. Och så är det bara halvtid nu.. 

Åre – Copperhill.

   
Imorgon blir jag upphämtad i ottan av Lina & Emilia sen styr vi kosan till Åre & copperhill. Utbildning & mys med SP väntar. Förena nytta med nöje är alltid något i min smak. Jag har inte varit i Åre sen jag var liten och copperhill ska vara riktigt najs så det ska verkligen bli trevligt.

Är så otroligt tacksam över att jobba där jag gör, så mycket najs jag får göra & uppleva. Love it!

Det enda problemet är väl att man tampas med de där dåliga samvetet jämt. Fick lov att bara spendera någon timma med barnen idag när jag väl fick den, då de ska spendera helgen hos mormor & morfar. Och på söndag åker de till Johan då jag ska vara i Sthlm hela måndagen på kurs. Men på tisdag är dom mina igen och har jag tur så är Johan snäll och låter mig ha dom nästa helg så jag får lite mer tid med dom. 

Mer färg åt folket.

  
I Januari fick vi veta att vi skulle byta färgleverantör, oh no var min första tanke. Jag har jobbat med Wella i 10år nu och kan färgen utan & innan i princip och jag tycker att den är grymt bra och har ett otroligt brett sortiment. Så jag var nervös inför bytet men samtidigt nyfiken & förväntansfull, men absolut med min kritiska sida mer på g än den positiva. Men tji fick djävulen på min axel, Loreal överträffade mina förväntningar tom. Jag är så galet nöjd och den är inte alls så svår som jag trodde att den skulle vara. Färgerna blir ljuvliga, blekningen är bättre, dom är i överlag skonsammare, listan kan göras lång. 

På bilden är i alla fall några av mina senaste jobb med Loreal. 

När hjärtat blöder.

Hård rubrik kanske, men det är så det känns när det är pappavecka och barnen inte är med mig.

Jag försöker sysselsätta mig så mycket som möjligt dom veckorna, är gärna inte själv och gräver gärna ner mig i så mycket jobb jag bara kan. För så fort jag stannar upp så tänker jag på dem lite extra och då kommer den enorma saknaden och tårarna. Det är som att hugga en kniv i hjärtat faktiskt. All tid jag missar och allt som har med det att göra gör ont, ont som attan. Jag avskyr att jag tappar så mycket tid med dom. Och jag känner fortfarande en enorm frustration över att livet blev såhär, det var inte såhär det skulle se ut. Det var mitt val att lämna, absolut, men inte varför jag var tvungen att lämna, vilket skapar ännu mer frustration.

Många har ifrågasatt mig varför jag bara jobbar 75% och jag har alltid svarat ”jag skaffade inte barn för att inte spendera tid med dem”, för mig har tiden med barnen varit det absolut viktigaste. Jag hade lätt kunnat gå ner till 50% tom om det inte vore för att J för det mesta varit arbetslös. Men nu sitter jag här och missar halva tiden med dom likt förbaskat.

Haha, ibland önskade jag nästan att J var en värdelös pappa så jag kunde få ha dom jämt, men det är han ju verkligen inte. Typiskt ;)

Flytten.

  
Jag hade ingen bättre bild än denna från lägenheten, jag har inte bott in mig riktigt och bestämt hur jag ska ha det. Just nu känns min 180’s säng lite för stor tex, typiskt. Bilder kommer när jag lyckas med möbleringen. 

Sen i november har vi bott i en tillfällig lägenhet, det blev lite akut då det tärde lite väl på min & Johans relation. En liten & väldigt enkel 2:a, men den fyllde absolut sin funktion som ett tillfälligt boende, tills den rätta dök upp och det gjorde den. Nu är vi stadsbor i en stor & luftig 3:a på 83kvm, där alla väggar är vita som jag vill ha det och det är högt i tak, fräscht & så. Vi har busshållplats rakt över gatan, gångavstånd till affär & mack, vänner runt knuten i princip. Och när vi var ut på en promenad häromdan så hittade vi en jättebra lekpark och vi insåg även att himlabadet bara är en promenad bort. Jag tror att vi tre tjejer är lika nöjda faktiskt.

Nu har vi landat med boende så nu kan vi slappna av med det och bara blicka framåt. 

1år sedan.

Oj, alldeles snart ett år sedan jag bloggade. Jag tänkte att jag kanske borde ta upp bloggandet igen, få ur mig lite tankar. Man skulle ju kunna säga att det har hänt en del del sedan sist. Separation, flytt osv. Jag tänker inte gå in något om separationen, det var & är tungt men nu försöker jag göra det bästa av situationen, dag för dag. 

På slutet har det varit rätt mycket jobb och dessutom flyttade jag mitt upp i allt, så idag fick jag lov att lyssna på kroppen för den sa ifrån genom yrsel, skakig kropp & illamående. Hejja mig som faktiskt lyssnade, så tjurig som jag är så hade jag lätt kunnat brassa på. Jag hoppas att jag tog det tillräckligt lugnt idag för nu väntar 3 fullbokade dagar på jobbet. 
Vi hörs mer, hoppas jag..