Teoriprov.

Igår gjorde jag det! Jag gjorde det! Jag skrev & klarade teoriprovet.

Jag har verkligen tokpluggat teorin dessa dagar innan så ögonen typ blödde. Så mycket att jag tillslut kände att nej det är hopplöst, jag kommer aldrig klara det. Jag åkte verkligen dit och kände att nej det kommer inte gå. Teori är inte min starka sida, jag är mer praktisk.

Men jag satt mig där. Markerade varje fråga som jag var osäker på. Gjorde alla och gick sedan tillbaka på alla jag var osäker på, vissa lämnade jag och kollade över ytterligare en gång sedan. Några fick jag verkligen bara chansa och gå på magkänslan. Sedan tittade jag igenom alla 70 frågor igen innan jag tog ett djupt andetag och tryckte på avsluta. Jag blundade och tog ett djupt andetag, beredd på att se rött och hålla mina känslor i styr. Jag kisade lite och såg GRÖNT! Godkänt!! Whaaat! Jag?! Klarade jag det?! Jaaa jag klarade det! Känslan i kroppen, wow! Tänk om man kunde spara den känslan i en burk och få sniffa lite på den ibland.

Klappar mig själv ytterligare en gång på axeln. All ångest och skit jag utsätter mig för när jag ska göra detta och jag fixar det. Grymt!

Uppkörning på måndag, jag längtar!

Tak & målning.

Den här veckan har det verkligen hänt saker. Tänk om vi hade fått allt virke den 10/8, tänk vad långt vi hade hunnit på dom här veckorna då. Men som sagt, nu händer det rejält med saker i alla fall. Igår började Jonas & pappa att sätta fasad och idag fortsätter dom. Det känns skönt att skalet i alla fall börjar komma på plats. Imorgon börjar Jonas jobba så nu kommer bygget sakta ner lite också.

Körkort.

Snart är det september. Vilket innebär att körkortet förhoppningsvis hamnar i min plånbok. Jag har en sak per vecka, halkbana, skrivning & uppkörning. Jag vill så jävla gärna klara detta nu!! Jag vill så gärna lägga ångesten och pressen bakom mig och aldrig mer behöva tänka på skiten.

Det många inte förstår är att det inte är som de flesta andra för mig att ta körkort. Jag har ett psyke som spökar enormt med mig. Det är ju mycket pga det som det dragit ut på tiden med körkortet.

Såhär känns det i alla fall..

Halkbana: Hela tiden hör man ”men det är ju ingen fara, det är ju SKITKUL”, inget du kan kugga” etc. Men det är inget som skapar oro för mig. Det jobbiga för mig är att åka iväg, sitta i ett rum med människor jag aldrig träffat förut, dela bil med någon jag inte känner etc. Situationer som gärna framkallar panikångest hos mig. Det är vad som oroar mig, inte det andra.

Teoriprov: Återigen, sitta i ett rum med okända människor. Min största rädsla just här är att få en panikattack, vilket kommer göra att jag tappar fokus och kan inte koncentrera mig på frågorna. Jag fick dock veta ikväll att Johan kommer skriva prov samtidigt som mig. Vilket var en enorm lättnad för mig, att jag kommer ha någon där inne som jag känner och som dessutom kan mitt mående utan och innan. Det kommer verkligen underlätta!

Uppkörning: Momentet som jag konstigt nog är minst orolig över. Vilket förmodligen dom flesta är som mest oroliga över, haha. Men där är det bara jag & en till. Och skulle jag ha tendenser till en attack så kan jag berätta för personen om mitt mående och sedan kommer jag må bra. Jag ska bara hålla hastigheten och inte missa någon ”dold” regel. Bara ;)

Jag är så jävla värd att klara det här nu! Jag kommer övervinna en av dom största rädslorna jag haft i större delen av mitt liv. Att utmana mitt psyke och ta det efterlängtade körkortet. Nu köööör vi!

Bygghandel – strul.

I juli lämnade vi in listan med virke etc som skulle beställas, allt på den stämde. Virket skulle sedan anlända fredag 10/8. Vi hade hjälp den helgen som gick förgäves pga det. På måndagen ringer Jonas och kollar varför det inte dök upp något virke, deras svar ”vi har inte fått allt än”. Jonas sa då åt dom att köra ut det dom hade så vi kunde börja i alla fall. Det skulle dom köra ut under dagen, perfekt tänkte vi. Men det kom inget virke. Dagen efter åkte vi dit, då höll dom på att packa våra saker, kanon tänkte vi! Men när vi for därifrån så undrade jag om vi inte skulle ha spontad panel, jo sa Jonas. Men panelen dom skulle packa åt oss var ospontad… Så Jonas ringer och kollar, mycket riktigt, fel panel.. Jahap, bara att vänta på att det ska komma nytt då..

När lastbilen väl kommer med det andra så upptäcker vi att dom beställt imp. reglar. Vilket vi inte ska ha.. Så lastbilen får vända tillbaka. PÅ RIKTIGT?!

Vi dubbelkollar då ordern och inser att det inte ens är beställt några takåsar. Grattis! Det blir svårt att resa tak utan det. Efter många dagar och om och men får vi veta ”finns inte att få tag på nånstans, 8-10v leverans”. Skjut oss!!!! Det går ju inte?!

Men tacka gode gud för XXL fresk, dom hade åsarna hemma och panelen kommer om max en vecka. Prisa gudarna!

Med detta strul tappade vi typ 2 veckor och på måndag börjar Jonas jobba. Tänk vad långt vi hade hunnit på dessa 2 veckor om inte dom hade ställt till det för oss.

Barnfritt på birsta.

Typ en hel dag har jag spenderat på Birsta, jag tror ärligt att jag inte haft en sån här dag sen innan jag fick barn. I cirka 7 timmar strosade vi runt, från butik till butik, tittade verkligen på allt. Det var ju hur skönt och mysigt som helst! Jag har en känsla av att jag och svägerskan kommer göra detta igen.

Överraskning!

Igår åkte Jonas på en överraskning!

Innan han klev upp på morgonen så packade jag en väska och gömde i bagaget i bilen. Sedan åkte jag på jobbet. Sen trodde han att han skulle hämta mig efter jobbet och så skulle vi åka till mormor (där barnen var) och äta middag. Men när jag satt mig i bilen, (först tjura han på, som han aldrig gör (!!), att han skulle helt plötsligt köra, men jag fick ur han ur bilen till slut. Fick nästan panik, han hade ju kunnat förstöra allt!) så körde jag mot stan istället för Timrå. Suprise!

Innan jag lämnade jobbet så köpte jag med mat från charm som vi åt utomhus på Dödra berget, jag känner ju min man och vet att hans matklocka ringer rejält vid den tiden. Sen begav vi oss in på spat och hade en välbehövlig mysig stund.

Det har varit en del motgångar i bygget som jag vet har varit jobbiga för honom. Dessutom svämmade garaget över och bilen fick en repa på huven när någon idiot backade på honom på återvinningen och stack. Dom på Folksam tyckte rätt synd om honom, hehe. Och så behövde vi egentid! <3

Dom bra gångerna.

Psyket har känts tungt ett tag, har undvikit mycket pga rädsla att få en attack. Men så måste man komma ihåg dom stora som små gångerna när man faktiskt lämnade sin box och klarade av det galant.

Vi var och åt middag i fredags på Lörudden till exempel. Att äta ute är något jag fasar enormt för, mat & en orolig mage brukar inte vara en bra kombo med mitt psyke. Men det gick hur bra som helst, jag kunde slappna av och ha en otroligt mysig stund. Tacksamt!!

Eller som igår när jag spatserade bort på Ikea och handlade själv, trots att det var otroligt kvav luft (passar inte heller med psyket) och fruktansvärt mycket folk. Utan problem, woho!

Kom ihåg det här nu Emilie, du kan!!

Kropprackarn.

I början på veckan besökte jag sjukgymnasten. Fick en ny övning som jag ska köra tills jag ska dit igen nästa vecka. Jag måste träna upp motsatta muskler så mina överarbetade får vila och få hjälp av dom andra. Det var inte det lättaste att hitta en övning som fungerade, då mina axelmuskler gärna vill ta över, vilket dom inte får, men till slut så.

Jag ska även träffa läkaren nästa vecka eftersom jag inte är kapabel till att jobba mina 75% just nu.

Vägen är nog lång till ett normalt mående i kroppen, vilket kan vara väldigt frustrerande då jag inte är en person som tycker om när saker tar tid. Fort ska de gå!

Men jag ska kämpa på!

Midsommar.

Eftersom det är byggkaos hemma på gården just nu och vi hade bara två av barnen hemma så bestämde vi oss för att åka upp till torpet på torsdag kväll för att fira midsommar med mor & far. Jag älskar lugnet där uppe, kontrasten jämfört med alla ljud runt om en hemma. Barnen älskar dessutom att vara där. Kul var även att Fredde, Ulrika & Isak tog en spontanare upp till oss på midsommarafton.

Stellas rum.

Över midsommar så for vi till stugan men igår så åkte jag & Jonas hem och lämnade kvar tjejerna. Jag har länge tänkt måla om på hennes rum och fick en impuls och tog tag i saken igår.

Egentligen skulle dom komma hem imorgon men så ringde mamma & sa att dem skulle komma idag redan. Lite lätt stressad fick vi kasta oss i bilen och åka på Ikea för att handla lite smått & gott. Stressade klart rummet och väntade ivrigt på att hon skulle komma hem och få se överraskningen. Men då ringer brors sambo och frågar om hon vill sova över hos Alfie så hon hamnade där. Så jag får fortsätta vara ivrig tills imorgon, hehe.

Skolavslutning.

2:an, idag slutade min äldsta dotter i 2:an. Hon har ett år kvar på lågstadiet liksom. Jag är så stolt över den där tösen så det inte är sant, hon fixar skolan galant och är så klok.

Vi fick perfekt avslutningsväder och efter skolan så samlades vi hemma hos oss för att fika. Jag är så glad & tacksam över att även Johan gjorde oss sällskap plus att B & Z mamma & sambo var med oss (de kom efter bilden togs). För barnens skull är det så himla roligt att vi alla kan vara tillsammans. Denna fantastiska svängdörrsfamilj <3

Norra Berget.

Vi har ju barnen olika helger och tyvärr måste jag ju jobba helg och då blir det helgen när vi har B & Z, så vi får i princip ingen tid vi 4 tillsammans. Men idag var jag ledig pga skolavslutningen så vi fick en dag tillsammans. Och det är himla värdefullt att få egentiden med dom också, jätteviktigt. Vi åkte bla till Norra berget, tittade på djuren, åt glass och bara umgicks med varann.

Förskoleklass.

I tisdags när jag hämtade Klara så sa hon på en gång ”Mamma, imorgon ska vi ju på skolan, då vill jag ha en fin klänning. Och mamma, mina vita sandaler är smutsiga, men du kan väl ta en trasa och torka ren dom så blir det bra”.

Älskade barn! Skola, redan?! Men du är redo älskade hjärtat, redo att få lära dig ännu mer saker, du är en smart tjej. Och jag tror att det här humöret du har dragit på dig kommer att plana ut nu när du får börja i skolan.

Körkort & panikångest.

Det här med att ta körkort.. Jag älskar hur man i princip tjatar på en människa att hen ska ta körkortet, men en har egentligen ingen aning om hur det är för personen.

Jag har inga problem att köra med Jonas. Han är min största trygghet. Han vet ju mina problem och hur mitt psyke är. (Vi närmar oss ett år och han kan läsa av mig som ingen annan någonsin gjort, magiskt!) Så det är inga problem.

Imorgon ska jag köra med körskolan för första gången. Som tur är så känner jag ju M och jag kommer vara evigt tacksam för all hjälp jag får därifrån. Men såhär en dag innan så känns det redan oroligt i magen, ångesten vill tränga fram osv. Jonas kommer följa med dock, vilket såklart gör att det hela känns lite bättre. Men Vafan!! Orolig redan ett dygn innan? Skitjävlahuvud! Vad jag skulle göra för att må som en normal människa!

Och vi ska inte ens prata om hur det känns inför teoriprov och uppkörning. Att skriva teoriprov i ett tyst rum med massa olika människor, vidrigt rent ut sagt, vidrigt. Körningen känns också ångest men inte lika mycket. Teoriprovet känns värst. Och om jag får en panikattack, hur ska jag då kunna fokusera på att svara på frågor?!

Och halkbanan.. om jag bara kunde få göra allt själv, utan en massa andra som också ska göra sakerna.

Det är ett tag kvar, men jag får ångest av bara tanken..

Men tänk en gång till innan ni tjatar på någon att ta körkort, det kanske inte är ”bara” att ta det.