Jag börjar få grym ångest över gubbens Thailand resa..

Speciellt nu när jag har kommit på att det blir ju faktiskt inte bara 2v som han
är borta utan det blir typ 2½v. Eftersom han flyger ifrån gbg så är det ju restid
tid också.. 2 veckor kändes som lång tid, men 2½ känns ännu längre. :/

Jag vet att jag och Stella kommer att ha det bra, för jag vet även om det
blir för jobbigt så finns det alltid någon som vill låna henne lite och avlasta
mig lite grann.

Det som känns gruvsamt som jag även nämnt förr är nätterna, jag hoppas
verkligen att jag kommer lyckas sova hela nätterna, annars kommer det att
bli väldans jobbigt för mig. Jag gillar verkligen inte att vara ensam hemma
på nätterna. :/ Men om det är jobbigt, så borde det gå till sej efter någon
natt, kan man ju hoppas iallafall.

Sen så är jag ju grymt nojig av mig, speciellt när det gäller Johan. Jag kommer
dygnet runt oroa mig för att något ska hända honom :P Med flyget, en tsunami
eller nå annat tok, hehe jag vet jag är rätt löjlig av mig. Men Johan triggar
min nojiga sida rejält, det har han alltid gjort. Men så är det väl med dom man
verkligen älskar. Jag är ju livrädd att han ska försvinna ifrån mig och gumman.

27 dagar kvar nu.. Gah!

Men jag hoppas iaf att Johan & hans bror får en underbar resa! Men jag
hoppas för min egoistiska skull att det går fort! ;) Hehe.