Jag känner mig helt slutkörd, helt tom liksom. Dom här dagarna har verkligen
varit påfrestande för både kropp och själ. Men nu känns det iaf som om det är
på väg åt rätt håll. Vet ju fortfarande inte vad felet är, men jag behöver inte “oroaâ€?
mig iaf, till en viss gräns åtminstone.. Jag vill bara att allt ska bli bra så jag kan
fokusera på att bli Mamma.. Men det löser sig nog !

Det är äckligt nära, så nära så att jag kan nog nästan skjuta upp det lite ;D Hehe.
Bebis kan väl vänta till typ ännu nästa helg eller nå ;P

Jag kommer att vara en ganska okontaktbar människa nu framöver och inte
så social. Så mina nära och kära vet !