Jag är otroligt frustrerad och less över nattningarna med Stella… Speciellt nu när jag fått tagit dem själv i typ 2v. Känner mig helt körd i skallen, vill bara ut och springa ur mig all frustration, men det orkar jag såklart inte ;D
Ännu värre blir det när det inte var nå problem förr, tills vi flyttade. Innan la vi henne i sängen vid 19-20, gick ut därifrån och utan ett ljud så slocknade hon.
Men inte nu inte! Nu vägrar hon ligga i sin säng, endast vi våran och någon utav oss måste ligga med henne och så kan det ta allt ifrån 30 min – 3 timmar innan hon somnar.
Jag vill och önskar att man bara la henne i sängen i vettig tid, gick ut därifrån och så sover hon. Så anser jag att det ska vara, men icke.
Jag tycker att vi har testat dom flesta metoder, men inget funkar. Och jag är verkligen inte känslig för gråt.. Just nu vill jag att köket ska bli klart så man kan tömma alla kartongerna på hennes rum, måla klart hennes säng och göra hennes rum beboeligt (renovera kan man göra senare), så kanske kanske kanske det ordnar till sig med sövningen. När det blir nytt för henne osv. Men ja…
Jag tror snart jag bryter ihop vetni! Dock kan jag till en viss del kanske förstå varför det är som det är nu, för det är verkligen kaos hemma och rutinerna blir lite olika från dag till dag, så då kan det nog vara svårt för henne att komma till ro.
Aja.. Hoppas att det löser sig snart iaf.
