Konisering, check!

Jag är ju inte den som är den så jag tänkte skriva ner hur besöket på gyn gick till idag.

Jag hann precis slå ner rumpan i vänthörnan när jag hörde mitt namn, då fick jag följa med läkaren in i ett rum, där gick hon igenom vad som skulle göras, att jag hade en mildare variant och att hon skulle få svar på detta prov om ca 1 månad, då får jag brev hem om vad som sker efter. Men om 6mån blir jag kallad till ett nytt cellprov, visar det grönt ljus så blir jag förmodligen släppt till vanliga rutinkollerna. Då jag har en mildare variant så trodde hon på det.

Sen bytte vi rum och där fick vi sällskap av en sköterska. Jag fick gå bakom skynket och klä av mig. (Ett tips till alla er som ogillar att gå med rumpan bar, använd klänning eller kjol vid gynundersökning). Upp i gynstolen bah och lyckades än en gång lägga mig så långt ner i stolen så jag slapp höra standardkommentaren ”glid ner lite till.. lite till..”. Jag fick ”trygghets-filt” som läkaren kallade det, en vanlig gul landstingsfilt, ett fett klistermärke med en sladd kopplad till på ena låret (hörde till makapären hon skulle använda), så spände hon upp snippan på mig för att sedan leta reda på livmoderetappen som hon hade ättika & jod på (detta för att kunna se förändringarna osv), hon undersökte med mikroskåp för att se vad och hur mycket hon skulle ta bort.

Efter detta var det dags för bedövning, biten som för mig var den värsta. Själva sticket kändes lite lätt och sedan kändes inget mer, meeen i bedövningen är det adrenalin (för att stilla blod bla) och med den kom hjärtklappning, svettningar, yrsel, vilket för en person som mig med ångest/panikattacker pga en bakgrund med svimningar inte var den bästa upplevelsen. Efter 1-2min var det dock över, yes! Då var det dags att ta bort bitarna, efter en pyttestund gjorde det ont, de stannade då och frågade vart och hur det kändes då det absolut inte ska göra ont på något sätt. (De bad om ursäkt 100 gånger om, men för mig var det helt ok, så ont gjorde det inte liksom) Det konstaterades då att det behövdes mer bedövning….. Hej igen hjärtklappning och skit! Sen gick det på typ 1min så var det klart. Jag fick sätta mig upp och dricka vatten, vänta tills det värsta av skakningarna från adrenalinet var borta.

Jag kände mig lite skakig och småkonstig i ca 30min efter, men vid 10 kunde jag utan problem börja jobba. Jag blev rek att ha trosskydd några dagar då joden som dom använde förstör kläder när det kommer ut. Nu ska jag undvika tampong, bad och penetration i ca 4 veckor, tjoho ;)

Vad vill jag säga med detta då, jo att det inte är något att vara orolig över. Nu är det klart att alla upplever smärta osv olika men äsch det är lugnt. Sen är det som sagt aldrig skitkul att ligga där blottad, men men.

Nu håller jag tummarna att jag aldrig mer behöver ha en cellförändring!

Kommentera