Skenet kan bedra. 

Där står hon med ett lätt leende, för idag var en bra dag. Men jag står oftast där med ett leende på läpparna, för sån är jag. Jag får ofta höra ”men du mår väl aldrig dåligt, du är ju alltid på bra humör”. Farligt farligt att säga så, för du vet aldrig vad som gömmer sig bakom leendet. För mig handlar det om överlevnad många gånger, jag mår inte ett dugg bättre av att trycka ner mig själv och gnälla hela dagarna. Och inte dom i min omgivning heller. Om jag inte puschar mig själv och är positiv så trycker jag ju bara ner mig. Då kan ju dagen/livet aldrig bli bättre om jag inte tror på det goda liksom. 

Men idag har i alla fall varit en av de bättre på länge. Tog mig igenom ett Bc-möte imorse trots att magen tjorva lite och ångesten var där och sedan jobbade jag 10-16 utan problem. Jag gjorde dessutom en fin uppsättning som jag bävat mig för (gör sällan någon och har enorm prestationsångest för det), klappar mig själv på axeln.

Jag och barnen hade dessutom en bra eftermiddag. Promenad på en timma runt stan (dom cyklade), må börja arbeta bort min gomage som jag har dragit på mig. Sen bakade & pysslade vi lite. 

Kommentera