Varannan vecka.

Det är väl väldigt orättvist för barn med separerade föräldrar, att de ska åka fram och tillbaka varannan vecka. Packa väskan och det viktigaste tingen, lämna ett hem som de inte vill lämna. Spendera en vecka och sedan göra samma visa igen. ”Konstant” skiljas och ”slitas” mellan två föräldrar.

Med mina barn har det gått lite i perioder men för det mesta så är det ångest över att lämna mig. Ibland börjar det redan första dagen de kommer, de räknar ner och vill inte ha torsdag igen. Men för det mesta börjar det på tisdagen, som idag. Då vet de att det bara är en dag kvar efter det. Och det är nästan som om hela onsdagen blir förstörd, för att de är ledsen och nere över att de ska åka dagen efter. Jättetrist.

För mig är det verkligen också tråkigt att skiljas, men det är ju dom som får ta den stora smällen. Min vardag, mitt hem osv ser ju likadan ut. Jag behöver inte packa någon väska varannan vecka, slitas från familj, mina saker osv.

Det är ett rätt svårt ämne att prata om. Jag skulle tex absolut kunna ha barnen mer, mer än gärna liksom. Men jag förstår ju såklart att den andre föräldern vill ha dem lika mycket som jag. Även om barnen vill vara hos mig mer än den andre så betyder det ju inte att den föräldern är sämre än den andra. Familjekonsultationerna ser ju annorlunda ut, man har olika intressen, man gör olika saker med barnen och man har olika nära relation till barnen. Mor & döttrar kanske i ”normala” fall har en närmare relation än far & dotter.

Nu blev det långt och kanske mer ingående än vad det borde bli. Jag tycker bara att det är himla jobbigt att skiljas från några som inte vill det. Älskade barn, jag vill bara att ni ska vara lycklig dygnet runt, året ut.

Junta 2.0

Innan jul så lånade svärmor vårt hus för att kunna ha junta (hon bor i skogen och vintervägen dit är inte så kul för gästerna). De verkade ha så trevligt och jag mindes alla juntor mamma haft, skratten och den goda maten. Så det fick mig att bestämma mig för att dra igång en junta med ett gäng härliga tjejer. Vi syr inte eller något sådant, utan ses över god mat och snackar lika mycket strunt som vettigt. Först ut var jag & nästa gång är det Anna. Flyter det på som jag hoppas så kanske jag har ett nytt kök nästa gång tjejerna kommer hit.