Körkort & panikångest.

Det här med att ta körkort.. Jag älskar hur man i princip tjatar på en människa att hen ska ta körkortet, men en har egentligen ingen aning om hur det är för personen.

Jag har inga problem att köra med Jonas. Han är min största trygghet. Han vet ju mina problem och hur mitt psyke är. (Vi närmar oss ett år och han kan läsa av mig som ingen annan någonsin gjort, magiskt!) Så det är inga problem.

Imorgon ska jag köra med körskolan för första gången. Som tur är så känner jag ju M och jag kommer vara evigt tacksam för all hjälp jag får därifrån. Men såhär en dag innan så känns det redan oroligt i magen, ångesten vill tränga fram osv. Jonas kommer följa med dock, vilket såklart gör att det hela känns lite bättre. Men Vafan!! Orolig redan ett dygn innan? Skitjävlahuvud! Vad jag skulle göra för att må som en normal människa!

Och vi ska inte ens prata om hur det känns inför teoriprov och uppkörning. Att skriva teoriprov i ett tyst rum med massa olika människor, vidrigt rent ut sagt, vidrigt. Körningen känns också ångest men inte lika mycket. Teoriprovet känns värst. Och om jag får en panikattack, hur ska jag då kunna fokusera på att svara på frågor?!

Och halkbanan.. om jag bara kunde få göra allt själv, utan en massa andra som också ska göra sakerna.

Det är ett tag kvar, men jag får ångest av bara tanken..

Men tänk en gång till innan ni tjatar på någon att ta körkort, det kanske inte är ”bara” att ta det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *