Körkort.

Snart är det september. Vilket innebär att körkortet förhoppningsvis hamnar i min plånbok. Jag har en sak per vecka, halkbana, skrivning & uppkörning. Jag vill så jävla gärna klara detta nu!! Jag vill så gärna lägga ångesten och pressen bakom mig och aldrig mer behöva tänka på skiten.

Det många inte förstår är att det inte är som de flesta andra för mig att ta körkort. Jag har ett psyke som spökar enormt med mig. Det är ju mycket pga det som det dragit ut på tiden med körkortet.

Såhär känns det i alla fall..

Halkbana: Hela tiden hör man ”men det är ju ingen fara, det är ju SKITKUL”, inget du kan kugga” etc. Men det är inget som skapar oro för mig. Det jobbiga för mig är att åka iväg, sitta i ett rum med människor jag aldrig träffat förut, dela bil med någon jag inte känner etc. Situationer som gärna framkallar panikångest hos mig. Det är vad som oroar mig, inte det andra.

Teoriprov: Återigen, sitta i ett rum med okända människor. Min största rädsla just här är att få en panikattack, vilket kommer göra att jag tappar fokus och kan inte koncentrera mig på frågorna. Jag fick dock veta ikväll att Johan kommer skriva prov samtidigt som mig. Vilket var en enorm lättnad för mig, att jag kommer ha någon där inne som jag känner och som dessutom kan mitt mående utan och innan. Det kommer verkligen underlätta!

Uppkörning: Momentet som jag konstigt nog är minst orolig över. Vilket förmodligen dom flesta är som mest oroliga över, haha. Men där är det bara jag & en till. Och skulle jag ha tendenser till en attack så kan jag berätta för personen om mitt mående och sedan kommer jag må bra. Jag ska bara hålla hastigheten och inte missa någon ”dold” regel. Bara ;)

Jag är så jävla värd att klara det här nu! Jag kommer övervinna en av dom största rädslorna jag haft i större delen av mitt liv. Att utmana mitt psyke och ta det efterlängtade körkortet. Nu köööör vi!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *