Jag slutade helamma Stella när hon var 3,5mån, ammade på morgonen till 4mån. Hon blev inte nöjd och ersättningen gjorde henne till en mycket gladare och nöjdare tjej. Så här i efterhand har jag tänkt att det kunde ha berott på att jag åt pissdåligt och att det var dåligt med näring i mjölken. Men så här ännu senare så kan det ha berott på många saker andra saker. Och dessutom så ville jag inte amma så det var enkelt att sluta.
Den här gången hade jag inställningen 3mån, sen kan jag lägga ner skiten. Och när det dom första veckorna bara strulade så mycket för mig med enorma mängder mjölk och en missnöjd tjej så var jag bara sekunder från att sluta. Men jag gav mig fan på att jag skulle kämpa på och idag så är jag så himla glad att jag inte gav upp.
För mig så finns det bara fördelar med att amma just nu. Den enda nackdelen är att Klara är låst vid mig, att jag inte kan åka ifrån henne osv (speciellt då hon äter lite olika ibland), men vadå? Jag har ju varit gravid i flertalet månader och jag har faktiskt valt att skaffa barn, så då kan jag nog stå ut någon månad till med amningen också. Det lockar mig inte alls att behöva koka vatten och dona med ersättning. Jag vet att man kommer in i den rutinen också, jag har ju haft ett ersättningsbarn så jag vet ju vad det innebär. Men för mig är det betydligt enklare att bara slänga fram bröstet på natten och ge henne mat och somna om, än att behöva kliva upp och värma ersättning, kyla ner den och sedan söla på med det. Nä, tacka vet jag dessa tennissockar med smågrus i.
Men jag trodde då inte att jag skulle sitta här nu och vara så nöjd med amningen som jag faktiskt är. Jag hoppades på det men jag trodde det aldrig. Jag tycker att det är skitmysigt (dock inte varenda gång, speciellt inte då jag kanske är stressad). Speciellt nu då hon helt plötsligt kan släppa taget, titta mot mig och dra av världens leende. Det är kärlek på högsta nivå det <3
Hur länge jag ska amma? Så länge vi båda är nöjda med det! :)
