Vissa kommer att känna igen sig och andra inte..

Jag har funderat ett tag över ett fenomen som gäller vissa karlar och där ibland finns min karl. Det jag tänker på gäller uppmuntran och tacksamhet. Jag vill börja med att säga att alla är vi olika, man kan inte vara bra på allt. Om min karl är värdelös när det kommer till att sköta hemmet så är han jävligt händig istället när det kommer till renovering, bil och dator (teknik) och jag vet att det finns karlar som är gudar när det gäller hemmet men har tummen mitt i handen istället. Jag tänker inte skjuta under stolen med att Johan är “lat” när det kommer till hemmet och självklart skulle jag vilja att han skärpte till sig när det gäller det.

Det jag vill komma till är att jag tror att vi tjejer ofta skämmer bort våra karlar. Jag och många andra kan tycka att våra karlar beter sig som barn och jag tror att det i många fall är vi som bidrar till att dem blir som barn..

Exempel 1: Om pappan har tagit hand om tex disken så känner mamman alltid att hon måste tacka honom för det och tala om hur duktig han har varit, annars kanske det inte sker igen. (Precis som man berömmer ett barn eller ett djur, för att dem ska fortsätta vara duktiga)

Exempel 2: Pappan tar barnet en natt pga bråkande mage. Dagen efter skriver mamman ett inlägg på bloggen om hur otroligt tacksam hon är över att pappan ställer upp och hjälper mamman så att hon får sova.

Varför måste vi kvinnor tacka när dem gör något som är så självklart? Det är ingen som tackar när jag diskar, städar, tvättar, tar hand om barnen, lagar mat osv. Och varför måste mamman visa en sån himla tacksamhet över att pappan tar hand om deras barn, han har ju minst lika mycket ansvar som mamman. Visar papporna samma tacksamhet som mammorna?

Det är ju rätt komiskt ändå när man läser i bloggar om att karln är världsbäst som hade lagat mat tills mamman kom hem från jobbet. Ja? Det är väl självklart att han ska göra det om han var hemma först, eller? Varför måste vi dalta med dom och berömma dem som fan? Jag vet att jag är likadan själv.

Det jag ville komma fram till är att det kanske inte är konstigt att dem är omogna och beter sig som barn när vi behandlar dem som barn. Eller hur?

Klart att dem ska få beröm också, man ska väl inte ta bort det helt, men i många fall är det nog himla onödigt..

En toppen dag med våra fina familjer har vi haft <3 Stella verkar väldigt nöjd! Men riktigt nöjd är hon inte än, hon längtar nämligen tills att hennes kompisar kommer imorgon :) Sötnos!

Tusen tack för att ni kom idag och tack för dom fina presenterna.

Nu myser jag och gumman framför Pippi på tvn, så det är väl bäst att jag fortsätter med det innan lillan vaknar och vill ha min uppmärksamhet.

Snart är det dags för helgens första kalas. Idag kommer släkten och imorgon kommer kompisarna med deras föräldrar :)

Jag älskar att ha främmande, men det brukar vara rätt skönt när dem åker också, haha. Det blir ju rätt intensivt så lugnet som infaller sig efteråt brukar vara härlig. Och även om jag alltid stressar ihjäl mig innan så gillar jag att fixa och dona.

Gumman & jag är helt redo, lillgumman äter och sedan ska hon få på sig en klänning, dagen till ära.. och Johan har såklart inte tagit sig till duschen än, why rush liksom? ;)

Ha en toppen dag så hörs vi sen vet ni!

Äntligen har jag fått fingrarna ur, nu kan jag färga brynen hemma!

Klockan är nu 15 och dom där planerna jag hade har gått sådär, precis som jag trodde. Det enda i Stellas smak som vi hunnit med är bakning och det var hon inte så jätte intresserad utav, ovanligt nog.

Städningen har gått sådär, en viss liten fröken har hängt i mina bröst hela dagen i princip! Oonge ;) Så jag har blivit avbruten hela tiden och dessutom vill jag ju roa Stella också.

Stella väntar ivrigt på att pappa ska komma hem från jobbet så hon får öppna resten av paketen. Hon förstår inte riktigt varför han ska behöva vara med, hon vill ju öppna nu och inte sen ;)

Det har gått snart 2 månader sedan jag gjorde min sista arbetsdag på ett tag och jag saknar jobbet massor!

I förrgår när jag var på Birsta och var in på jobbet en sväng så hade jag lust att slänga av mig jackan och ställa mig vid en stol och jobba. Jag saknar att vara kreativ, träffa människor, lukten av produkter och färg, mina arbetskamrater osv. Ååh!

Så fort jag har slutat amma så ska jag fasiken jobba lite extra! Jag längtar..

Idag vaknade jag upp med ett leende på läpparna, dels för att Klara sov som en gud i natt och så framförallt för att älskade Stella fyller hela 3år.

3år, det känns väldigt stort på något vis, som en slags milstolpe. Att min lilla tjej har blivit så stor, ofattbart.

Hon är så grym på alla sätt och vis! <3

Idag så tänkte jag börja med att röja upp här hemma så jag får bort det så fort som möjligt, så jag kan spendera resten av dagen med att göra massa roligt med gumman. Jag har en massa idéer för vad vi kan hitta på, men jag har en känsla av att planerna är för storsinta ;) Allt tar ju lite extra tid när man har en liten att ta hand om också.

Frukostdags!